Sylvia Day
Amazon icon Book Bub icon Booksprout icon Email icon Facebook icon Goodreads icon Globe icon Instagram icon My Sylvia Day icon Periscope icon Pinterest icon RSS icon SMS icon Snapchat icon Tumblr icon Twitter icon Vine icon TikTok icon Youtube icon
Read an Excerpt →
Reflected in You - Sweden
May 1, 2013  •  Norstedts  •  9789113051222

För dig sedd

(Swedish edition of Reflected in You)

This edition is no longer print.

Swedish Excerpt

Read the English excerpt →

1

Jag älskade New York, och det med exakt samma passion som jag annars reserverade för endast en annan sak. Staden var ett mikrokosmos med den nya världens möjligheter och den gamla världens traditioner. Konservativa frotterade sig med bohemer. Kuriosa blandades med ovärderliga rariteter. Stadens pulserande energi matade den internationella företagsamheten och lockade människor från hela världen. Och själva sinnebilden av denna puls, driftiga framåtanda och världsberömda styrka hade just knullat mig till två grymma, tåkrullande orgasmer. När jag tassade fram mot hans stora klädkammare kastade jag en blick på Gideon Cross sexskrynkliga säng, tänkte tillbaka och rös av välbehag. Mitt hår var fortfarande fuktigt efter duschen, och den handduk jag hade lindat om mig var mitt enda klädesplagg. Om en och en halv timme behövde jag vara på jobbet, vilket var lite för snart för att det skulle kännas helt bekvämt. Det var uppenbart att jag skulle bli tvungen att avsätta tid för sex på morgnarna, annars skulle jag alltid behöva stressa. När Gideon vaknade ville han erövra världen, och han gillade att börja med mig. Hur bra får man ha det? New York höll på att glida in i juli och det blev allt varmare, så jag valde ett par tajta, beigea byxor med pressveck och ett ljusgrått linne som matchade mina ögon. Eftersom jag var helt talanglös när det gällde frisyrer satte jag upp mitt långa blonda hår i en hästsvans och sminkade mig sedan. När jag var presentabel gick jag ut ur sovrummet. Jag hörde Gideons röst när jag kom ut i hallen. Jag rös lite grann när jag förstod att han var arg, hans röst lät mörk och korthuggen. Han blev sällan irriterad … förutom när han blev förbannad på mig. Jag kunde få honom att höja rösten och svära, till och med dra händerna genom sin fantastiska, axellånga och kolsvarta hårman. Men för det mesta visade Gideon återhållsamhet i sin maktutövning. Han behövde inte skrika, eftersom det räckte med en blick eller ett ord från honom för att andra skulle skälva till. Jag hittade honom inne på hans arbetsrum. Han stod med ryggen mot dörren och hade en trådlös hörsnäcka i örat. Med armarna i kors stod han och tittade ut genom fönstret i sin våning på Fifth Avenue och såg väldigt ensam ut, som en man skild från världen utanför men ändå fullkomligt kapabel att härska över den. Jag lutade mig in i dörröppningen och slukade honom med blicken. Jag var fullständigt övertygad om att min utsikt var mer vördnadsbjudande än hans. Från där jag stod var han inklippt framför de stora skyskraporna, en lika stark och imponerande närvaro. Han hade redan hunnit duscha innan jag lyckades kravla mig upp ur sängen. Hans extremt beroendeframkallande kropp var nu klädd i två delar av en dyr, skräddarsydd, tredelad kostym – något jag alltid går igång på. Han skyltade med en perfekt rumpa och en muskulös rygg, omsluten av en väst. På väggen fanns ett stort collage med bilder av oss tillsammans och ett väldigt intimt foto som han hade tagit när jag sov. De flesta hade tagits av de kändisfotografer som följde efter oss överallt. Han var Gideon Cross, mannen bakom Cross Industries, som absurt nog vid tjugoåtta års ålder var en av världens tjugofem rikaste personer. Jag var rätt säker på att han ägde en rejäl bit av Manhattan; jag var övertygad om att han var världens sexigaste man. Och han hade fotografier av mig på alla sina arbetsplatser, som om det skulle vara lika intressant att titta på mig som på honom. Han vände sig om, väldigt elegant, och såg på mig med sina isblå ögon. Han visste förstås att jag stod där och tittade på honom. Det knastrade i luften när vi var nära varandra, en förväntan som påminde om tystnaden mellan blixt och knall. Förmodligen hade han valt att vänta med att vända sig om, och låtit mig spana på honom först, eftersom han visste att jag älskade att titta på honom. Mörk och Farlig. Och min. Herregud … Jag vande mig aldrig vid att se på det ansiktet. De där utmejslade käkbenen och de mörka ögonbrynen, de tjocka ögonfransarna och läpparna … perfekt formade för att vara både sensuella och busiga. Jag älskade när de log och bjöd in till sex, och jag darrade när de pressades ihop till ett strängt streck. Och när han tryckte de där läpparna mot min kropp, då började jag brinna. Men hallå, hur du låter. Jag drog på munnen och tänkte på hur irriterad jag brukade bli på kompisar som blev alldeles poetiska när de skulle beskriva hur snygga deras pojkvänner var. Men här stod jag, ständigt imponerad av skönheten hos den komplicerade, frustrerande, trasiga och syndigt sexiga man som jag blev alltmer förälskad i för varje dag som gick. Han såg inte mindre bister ut medan vi stirrade på varandra, och han avslutade inte samtalet med stackaren i andra änden, men hans blick tinade upp och blev brännhet. Jag borde ha vant mig vid hur han förändrades av att se på mig, men det kändes fortfarande så starkt att jag blev helt knockad. Den där blicken avslöjade hur hårt och djupt han ville knulla mig – vilket han gjorde så ofta han kunde – och jag fick även se en skymt av hans obevekliga viljestyrka. Det fanns en kärna av styrka och dominans i allt Gideon tog sig för i livet. ”Vi ses klockan åtta på lördag”, avslutade han och tog sedan tag i hörsnäckan och slängde den på skrivbordet. ”Kom hit, Eva.” Jag rös till igen när han sa mitt namn med samma dominanta ton som när han sa Kom, Eva när jag låg under honom … uppfylld av honom … kämpande för att få orgasm för hans skull … ”Det hinns inte med, stjärnan.” Jag backade ut i hallen, eftersom jag visste hur svag jag var inför honom. Den lätta strävheten i hans lena och kultiverade röst kunde nästan få mig att komma. Och när han rörde vid mig gav jag vika. Jag skyndade ut i köket för att fixa kaffe åt oss. Han muttrade något ohörbart och följde efter mig med långa vägvinnande steg. Plötsligt var jag upptryckt mot väggen av en hård och het hanne på hundraåttioåtta centimeter. ”Du vet hur det blir när du springer ifrån mig, ängel.” Gideon nafsade tag i min underläpp med sina tänder och mildrade sedan svedan med sin lena tunga. ”Jag fångar dig.” Inombords suckade jag av tacksam kapitulation, och min kropp mjuknade och njöt av att vara tryckt mot hans. Jag var sugen på honom för jämnan, till den grad att det gjorde ont rent fysiskt. Jag kände lust, men det var så mycket mer. Det var så sällsynt och innerligt att Gideons begär aldrig påverkade mig som det hade gjort om det hade varit en annan man. Om någon annan hade försökt kuva mig med sin kroppstyngd hade jag fått spel. Men så var det aldrig med Gideon. Han visste vad jag behövde och hur mycket jag tålde. En snabb glimt av hans flin och mitt hjärta stannade. I mötet med det där nervkittlande ansiktet och det skimrande mörka håret blev jag knäsvag. Allt var så polerat och belevat, med undantag av den dekadenta längden på de silkeslena slingorna. Han gned sin näsa mot min. ”Du kan inte le så där och sen gå därifrån. Berätta vad du tänkte på när jag pratade i telefon.” Jag grimaserade. ”På hur snygg du är. Jag tänker på det sjukt ofta. Det måste jag lägga av med.” Han tog tag i mitt lår, tryckte mig hårdare intill sig och lade till en retsam och proffsig höftrullning. Han var galet bra i sängen. Och det visste han om. ”Det kan du glömma.” ”Jaså?” Hetta slingrade sig fram i mina ådror när min kropp blev alldeles för girig efter att få känna hans. ”Du kan väl inte mena att du vill ha ännu en blåögd kvinna klängande efter dig, herr Jag-Hatar-Överdrivna-Förväntningar?” ”Det jag vill”, spann han, och kupade handen runt min haka och gned min underläpp med tummen, ”är att du ska vara alldeles för upptagen för att kunna tänka på nån annan.” Jag drog sakta och darrande efter andan. Jag var fullkomligt förförd av hans glödheta blick, den provocerande tonen, hans varma kropp och doften från hans hud som fick det att vattnas i munnen på mig. Han var min drog, och jag hade ingen lust att lägga av. ”Gideon”, viskade jag hänförd. Han stönade till, lade sin vackra mun mot min och stal alla tankar på vad klockan var med en smäktande, djup kyss. Jag tryckte in mina fingrar i hans hår för att hålla honom stilla, kysste honom tillbaka och lät min tunga glida smekande över hans. Vi hade inte varit ett par särskilt länge. Inte ens en månad. Och till råga på allt visste ingen av oss hur vi skulle bete oss i den sortens relation som vi försökte ha – en relation där vi vägrade låtsas att vi båda inte var rejält trasiga. Hans armar höll om mig och kramade mig hårt och bestämt. ”Jag vill vara med dig i Florida Keys i helgen – naken.” ”Hm, det låter trevligt.” Mer än trevligt. Visst gick jag igång på Gideon i tredelad kostym, men jag föredrog absolut honom spritt språngande naken. Jag undvek att påpeka att jag var upptagen i helgen … ”Nu måste jag jobba hela helgen”, muttrade han och förde sina läppar mot mina. ”För att du har varit så mycket med mig?” Han hade slutat tidigare för att kunna umgås med mig, och jag förstod att det måste vara kostsamt. Min mor var inne på sitt tredje äktenskap, och alla hennes män var framgångsrika och förmögna på ett eller annat sätt. Jag visste att ambitioner kräver sena, långa arbetsdagar. ”Jag betalar höga löner åt andra för att jag ska kunna vara med dig.” Snyggt avvärjt, men jag såg irritationen i hans blick och fick honom att tänka på annat. ”Tackar. Nu dricker vi kaffe medan vi fortfarande hinner.” Gideon svepte med tungan längs min underläpp och släppte sedan taget om mig. ”Jag vill lyfta vid åttatiden imorgon kväll. Packa somrigt och lätt. Det är torrt och varmt i Arizona.” ”Va?” Jag blinkade mot hans ryggtavla medan den försvann in i arbetsrummet. ”Ska du jobba i Arizona?” ”Tyvärr.” Öh … men hallå. Jag lät bli att säga emot för att inte sätta kaffet på spel och gick till köket. Jag gick genom Gideons rymliga lägenhet med dess fantastiska förkrigsarkitektur och smäckra fönstervalv medan mina klackar ömsom klickade på glänsande parkett och ömsom dämpades av Aubussonmattor. Inredningen bestod av mörka träslag och neutrala tyger, och de lyxiga rummen lystes upp av juvelprydda accenter. Hans ställe utstrålade pengar, men det kändes ändå varmt och välkomnande och var en bekväm plats där man kunde slappna av och bli bortskämd. När jag kom till köket ställde jag genast en mugg under kaffemaskinen. Gideon gjorde mig sällskap med jackan under armen och mobilen i handen. Jag ställde en mugg under pipen åt honom också innan jag gick till kylen för att hämta lite mjölk. ”Det kanske ändå är bra.” Jag vände mig mot honom och påminde honom om problemet med min rumskamrat. ”Jag måste snacka med Cary i helgen.” Gideon stoppade telefonen i innerfickan och hängde sedan kavajen på en av barstolarna vid köksön. ”Du följer med mig, Eva.” Jag suckade och hällde mjölk i kaffet. ”Och gör vad? Ligga där naken och vänta på att du ska sluta jobba och komma och knulla mig?” Han såg mig i ögonen medan han tog sin mugg och smuttade överdrivet och övervägande på kaffet. ”Ska vi bråka nu?” ”Tänker du vara jobbig? Vi har ju pratat om det här. Du vet att jag inte kan lämna Cary, inte efter det som hände igår kväll.” Den där härvan av kroppar som jag hade mött i mitt vardagsrum gav en ny innebörd åt ordet uppfuckat. Jag ställde in paketet i kylen och sög i mig känslan av att obevekligt dras till honom enbart på grund av hans viljestyrka. Så hade det varit ända från första början. När Gideon bestämde sig för det kunde jag känna vad han ville. Och det var riktigt, riktigt svårt att ignorera den del av mig som bad om att få ge honom vad han än begärde. ”Du ska ta hand om dina affärer och jag ska ta hand om min bästa vän, och sen ska vi fortsätta att ta hand om varandra.” ”Jag är inte tillbaka förrän på söndag kväll, Eva.” Å … Jag kände att det sved till i magen när jag fick höra att vi skulle vara ifrån varandra så länge. De flesta par tillbringar inte all ledig tid tillsammans, men vi var inte som de flesta andra. Vi hakade upp oss på saker, var osäkra och så beroende av varandra att vi behövde höras regelbundet för att ens kunna fungera. Jag avskydde att vara ifrån honom. Det gick sällan mer än ett par timmar utan att jag tänkte på honom. ”Du står inte heller ut med tanken”, sa han tyst och betraktade mig på sitt speciella vis, så där som om han uppfattade precis allt. ”På söndag kommer vi att vara helt förstörda.” Jag blåste på kaffet och läppjade lite på det. Tanken på att behöva tillbringa hela helgen utan honom oroade mig. Och ännu värre, jag hatade tanken på att han skulle vara utan mig så länge. Han hade så många valmöjligheter, det fanns kvinnor som inte var så trasiga och svåra att leva med. Ändå lyckades jag haspla ur mig: ”Vi vet båda två att det inte är särskilt hälsosamt, Gideon.” ”Säger vem då? Ingen vet hur det är att vara vi.” Okej, det hade han rätt i. ”Vi måste dra till jobbet”, sa jag, medveten om att det här dödläget skulle driva oss till vansinne under dagen. Vi skulle lösa det senare, men för tillfället var vi tvungna att ta det. Han lutade sig med höften mot köksbänken, korsade vristerna och ställde sig till rätta, alldeles envis. ”Vi måste se till att du följer med mig.” ”Gideon.” Min fot började klappra mot klinkergolvet. ”Jag kan inte ge upp mitt liv för din skull. Du blir snabbt uttråkad om jag förvandlas till en utsmyckning på din arm. Vad fan, jag skulle bli så trött på mig själv. Vi måste kunna överleva under några dar då vi reder upp våra liv på varsitt håll, även om vi avskyr det.” Han såg mig i ögonen. ”Du är alldeles för stökig för att kunna bli ett smycke på min arm.” ”Den som sa det, han var det.” Gideon sträckte på sig, skakade av sig sin grubblande sensualism och fångade mig omedelbart med sin allvarliga intensitet. Så ombytlig – som jag. ”Det har skrivits mycket om dig i tidningarna den senaste tiden, Eva. Det är ingen hemlighet att du befinner dig i New York. Jag kan inte lämna dig här medan jag är borta. Ta med dig Cary om du måste. Du kan diskutera med honom medan du väntar på att jag ska sluta jobba och komma och knulla dig.” ”Ha.” Jag förstod att han försökte lätta upp stämningen genom att skämta, men samtidigt insåg jag varför han egentligen inte ville vara ifrån mig – Nathan. Min före detta styvbror var en levande mardröm från mitt förflutna, och Gideon verkade oroa sig för att han skulle dyka upp igen. Jag medgav att han inte hade helt fel, vilket skrämde mig. Den anonyma sköld som hade skyddat mig i åratal hade krossats av vårt högst offentliga förhållande. Satan … vi hade verkligen inte tid att ge oss in i den röran, men jag insåg att Gideon inte skulle ge med sig på den punkten. Han var en man som bevakade sina ägodelar noga, bekämpade sina konkurrenter med skoningslös precision, och han skulle aldrig utsätta mig för fara. Gideon kastade ett öga på klockan. ”Dags att gå, ängel.” Han hämtade sin kavaj och tecknade sedan att jag skulle gå före honom genom det lyxiga vardagsrummet där jag plockade upp min väska som innehöll mina promenadskor och andra nödvändigheter. Efter en liten stund hade vi åkt ner till markplanet i hans privata hiss och klivit in i hans svarta Bentley SUV. ”Hej, Angus”, sa jag till hans privata chaufför, som gjorde honnör och snuddade vid skärmen på sin ålderdomliga chaufförsmössa. ”God morgon, miss Tramell”, svarade han med ett leende. Han var en äldre herre med en hel del vitt insprängt i sitt röda hår. Jag tyckte om honom av flera skäl, inte minst eftersom han hade skjutsat Gideon ända sedan han gick på lågstadiet och verkligen brydde sig om honom. Efter en snabbtitt på min Rolex, som jag hade fått av min mamma och styvfar, förstod jag att jag skulle komma i tid till jobbet … förutsatt att vi inte fastnade i trafiken. I samma stund som jag tänkte tanken gled Angus smidigt ut i havet av taxibilar och andra fordon. Det hade varit spänt och tyst i Gideons lägenhet, och nu väckte Manhattans oväsen liv i mig som en kopp starkt kaffe. De skränande tutorna och det dova ljudet av däck över brunnslock piggade upp mig. Fotgängare forsade fram på trottoarerna på var sida om bilköerna, medan husen sträckte sig mot himlen och skuggade oss trots att solen var på väg upp. Herregud, jag älskade verkligen New York. Jag tog mig tid att fånga upp det varje dag, jag försökte suga i mig det. Jag lutade mig bakåt i skinnsätet, sträckte mig efter Gideons hand och kramade om den. ”Skulle det kännas bättre om jag och Cary åkte bort över helgen? En snabbis till Vegas kanske?” Gideon spände ögonen i mig. ”Har Cary svårt för mig? Är det därför du inte vill följa med till Arizona?” ”Va? Nej. Det tror jag inte.” Jag bytte ställning och såg på honom. ”Ibland behövs det en helkväll innan han öppnar sig.” ”Det tror du inte?” härmade han och brydde sig bara om det första jag hade sagt. ”Han kanske inte känner att han får kontakt med mig när han vill prata, eftersom jag alltid är med dig”, förtydligade jag mig och höll i muggen med båda händerna när vi körde över ett gupp. ”Du måste lägga av med att vara svartsjuk på Cary, hör du det? Jag säger ju att han är som en bror, och då skämtar jag inte. Du behöver inte tycka om honom, men du måste förstå att han är en bestående del av mitt liv.” ”Säger du det till honom också? Om mig?” ”Det behöver jag inte. Han vet. Jag försöker nå fram till nån slags kompromiss …” ”Jag kompromissar aldrig.” Jag höjde ögonbrynen. ”Nej, när du gör affärer är det säkert så. Men nu pratar vi om en relation, Gideon. Då måste man ge och …” Gideon avbröt mig och grymtade ilsket. ”Mitt plan, mitt hotell, och om du ger dig iväg nånstans måste du ta med dig en vaktstyrka.” Han plötsliga och motvilliga kapitulation gjorde mig så stum av förvåning att jag satt tyst i en minut. Tillräckligt länge för att han skulle hinna ge mig en blick som sa det är antingen det här eller inget. ”Är inte det lite överdrivet?” försökte jag. ”Cary är ju med.” ”Ursäkta mig, men jag litar inte på att han kan ta hand om dig, inte efter igår kväll.” Han drack sitt kaffe med ett kroppsspråk som visade att det var slutpratat. Jag hade fått de alternativ han ansåg var godtagbara. Jag hade lätt kunnat bli irriterad på hans attityd, men jag förstod att han menade väl. Det fanns ondska i mitt förflutna, och att vara ihop med Gideon hade plötsligt gjort mig så känd att Nathan Barker skulle kunna hitta mig. Dessutom var Gideons kontrollbehov en del av honom. Det följde med på köpet och jag var tvungen att ta hänsyn till det. ”Okej”, sa jag. ”Vilket hotell är ditt?” ”Jag har några stycken. Du kan välja.” Han vände sig bort och tittade ut. ”Scott mejlar en lista till dig. Hör av dig till honom när du har bestämt dig. Han ordnar allt. Vi flyger tillsammans, både dit och tillbaka.” Jag lutade axeln mot sätet, tog en klunk kaffe och lade märke till att han hade knutit näven vid höften. Gideons spegelbild såg oberörd ut i den tonade rutan, men jag kände att han var på dåligt humör. ”Tack ska du ha”, mumlade jag. ”Tacka inte. Jag är inte alls nöjd med det här, Eva.” En muskel ryckte till i hans käke. ”Din rumskamrat gör bort sig, och jag får inte vara med dig i helgen.” Jag gillade inte alls att han var olycklig, så jag tog hans mugg och satte både min och hans i hållaren. Sedan satte jag mig i hans knä och höll om honom. ”Jag är glad att du ger med dig, Gideon. Det betyder mycket för mig.” Han såg bistert på mig med sina blå ögon. ”När jag såg dig första gången förstod jag att du skulle göra mig galen.” Jag log och tänkte på hur vi hade träffats. ”När jag hade drattat på ändan i Crossfire Buildings lobby?” ”Innan dess. Utanför.” Jag rynkade pannan. ”Utanför? Var?” ”På trottoaren.” Gideon sög tag i mina höfter och kramade om mig så där dominant och krävande så att jag längtade efter honom. ”Jag var på väg till ett möte. Om jag hade kommit en minut senare hade jag missat dig. Jag hade precis klivit in i bilen när du kom runt hörnet.” Jag kom ihåg att jag hade sett en parkerad Bentley som stod på tomgång. När jag kom var jag alldeles för imponerad av själva huset, men jag hade lagt märke till den stiliga bilen när jag gick därifrån. ”Jag kände det direkt när jag såg dig”, sa han strävt. ”Det gick inte att titta bort. Jag ville ha dig där och då. Omåttligt. Nästan våldsamt.” Vårt första möte hade handlat om mer än jag trodde, hur hade jag kunnat missa det? Jag trodde att vi bara hade råkat stöta på varandra. Men han hade varit på väg därifrån … vilket innebar att han hade gått in igen. För min skull. ”Du stannade till precis bredvid bilen”, fortsatte han, ”och du lutade huvudet bakåt. Du tittade upp på huset och jag föreställde mig dig på knä, att du tittade likadant på mig.” Gideons röst innehöll ett lågt morrande som fick mig att skruva på mig i hans knä. ”Hur då?” viskade jag, alldeles förhäxad av hans eldiga blick. ”Upphetsad. Lite beundrande … lite skrämd.” Han kupade handen om mitt öra och drog mig närmare intill sig. ”Det var omöjligt att inte följa efter dig. Och där var du, precis där jag ville ha dig, du stod ta mig fan nästan på knä framför mig. Just i det ögonblicket fick jag ett halvt dussin bilder i huvudet om vad jag skulle göra med dig så fort jag fick av dig kläderna.” Jag svalde och kom ihåg att jag hade tänkt samma sak om honom. ”När jag såg dig för första gången tänkte jag på sex. Intensivt, lakansklösande sex.” ”Jag såg det.” Hans händer gled uppåt på varsin sida om min ryggrad. ”Och jag kände att du också såg mig. Såg vad jag är … vad jag bär på. Du såg rakt igenom mig.” Och det var det som hade fått mig att dratta på ändan – bokstavligt talat. Jag hade sett honom i ögonen och förstått hur tyglad han var, att hans själ var mörk. Jag hade sett makt, längtan, kontroll och begär. Någonstans inom mig insåg jag att han skulle erövra mig. Det kändes som en lättnad att få höra att han hade blivit lika berörd av mig. Gideon tog tag i mina axlar och drog mig intill sig så att våra pannor snuddade vid varandra. ”Ingen har sett det tidigare, Eva. Du är den enda.” Jag fick en klump i halsen. Gideon var så hård på många sätt, men han kunde ändå vara så mjuk. Nästan barnsligt gullig, vilket jag älskade eftersom det var så äkta och inte beräknande. De som inte brydde sig om att ta reda på vad som fanns bakom det stiliga ansiktet och det imponerande bankkontot förtjänade inte att känna honom. ”Det visste jag inte. Du var … så cool. Det kändes inte som om jag hade nån som helst påverkan på dig.” ”Cool?” sa han hånfullt. ”Jag var heltänd på dig. Jag har varit helt knäckt sen dess.” ”Oj. Tack.” ”Du gav mig ett behov av dig”, sa han strävt. ”Nu står jag inte ut med tanken på att vara ifrån dig i två dygn.” Jag höll hans käke mellan mina händer och kysste honom ömt med lirkande och urskuldande läppar. ”Jag älskar dig också”, viskade jag nära hans vackra mun. ”Jag står inte ut med att vara ifrån dig heller.” Hans svarskyss var girig och förtärande, men ändå höll han om mig på ett sätt som var ömt och vördnadsfullt. Som om jag var något dyrbart. Vi andades häftigt när vi släppte taget om varandra. ”Jag är inte ens din typ”, retades jag i ett försök att lätta upp stämningen innan vi skulle gå till jobbet. Gideons förkärlek till brunetter var välkänd och väldokumenterad. Jag kände att Bentleyn saktade ner och stannade. Angus klev ur bilen för att låta oss vara i fred men lät motorn och luftkonditioneringen vara på. Jag tittade ut och såg att vi stod utanför Crossfire. ”Angående det där med typ …” Gideon lutade huvudet bakåt mot sätet. Han drog ett djupt andetag. ”Corinne blev förvånad. Du var inte vad hon hade förväntat sig.” Min käke stelnade till när jag hörde Gideons före detta fästmös namn. Jag visste att deras förhållande hade handlat om vänskap och ensamhet för honom, inte kärlek, men jag kände ändå hur det högg till av avund. Svartsjuka var en av mina elakartade skavanker. ”För att jag är blond?” ”För att … du inte liknar henne.” Jag höll andan. Jag hade inte tänkt på att Corinne var hans måttstock. Magdalene Perez – en av Gideons vänner, som ville vara mer än så – hade till och med sagt att hon hade behållit sitt långa mörka hår för att efterlikna Corinne. Herrejesus … om det var sant hade Corinne ett oerhört stort inflytande på Gideon, mycket mer än jag kunde stå ut med. Mitt hjärta började slå snabbare och min mage drog ihop sig. Jag hatade henne alldeles orimligt mycket. Hatade att hon hade varit tillsammans med honom. Hatade varenda kvinna som hade fått känna hans beröring … hans lust … hans fantastiska kropp. Jag började dra mig undan från honom. ”Eva.” Han höll kvar mig genom att ta ett fastare grepp om mina lår. ”Jag vet inte om hon har rätt.” Jag tittade ner, fick syn på ringen på hans högra hand – mitt äganderättsbevis – och lugnade mig. Det gjorde även hans förvirrade min när jag såg honom i ögonen. ”Inte?” ”I så fall var det inte medvetet. Jag var inte ute efter att hitta henne i andra. Jag visste inte ens att jag var ute efter nåt förrän jag fick syn på dig.” Mina händer gled ner mot hans skjortkrage medan jag fylldes av lättnad. Det är möjligt att han inte hade letat efter henne medvetet, men jag var hur som helst väldigt olik Corrine, både när det gällde utseende och temperament. För honom var jag unik, en kvinna som skilde sig från alla andra. Jag önskade att det skulle räcka för att ta död på min svartsjuka. ”Det kanske inte handlade om smak, mer om ett mönster.” Jag strök med fingertoppen längs hans ögonbryn. ”Du borde fråga dr Petersen när vi träffar honom ikväll. Om jag ändå hade fler svar efter alla år av terapi, men det har jag inte. Det är mycket mellan oss som inte går att förklara, eller hur? Jag har fortfarande ingen aning om vad det är hos mig som du har gått igång på.” ”Det är vad du ser hos mig, ängel”, sa han tystlåtet och slappnade av. ”Att du vet vad jag bär på, och att du ändå vill ha mig så mycket. När jag somnar på kvällarna är jag rädd att du ska vara borta när jag vaknar. Eller att jag har skrämt bort dig … att du bara var en dröm …” ”Nej, Gideon.” Herregud. Han krossade mitt hjärta varje dag. Knäckte mig. ”Jag vet att jag inte säger vad jag känner för dig på samma sätt som du gör, men du har mig. Det vet du.” ”Ja, jag vet att du älskar mig, Gideon.” Galet. Vansinnigt. Tvångsmässigt. Precis det jag kände för honom. ”Jag har fastnat för dig, Eva.” Med huvudet tillbakalutat drog Gideon mig intill sig och gav mig den ömmaste av kyssar, fasta läppar som rörde sig mjukt mot mina. ”Jag skulle döda för din skull”, viskade han, ”släppa allt jag äger … men jag släpper inte dig. Två dar är min gräns. Be inte om mer än det. Jag kan inte ge dig det.” Jag tog inte lätt på det han sa. Hans rikedom skyddade honom, gav honom den makt och kontroll han hade blivit bestulen på en gång i livet. Han hade fått utstå brutalitet och kränkningar, precis som jag. Att han ansåg att det vore värt att förlora sinnesfrid enbart för att behålla mig betydde mer än orden jag älskar dig. ”Jag behöver bara två dar, stjärnan, och jag lovar att det kommer att vara värt det.” Stelheten i hans blick försvann och ersattes av sexuell lust. ”Jaså? Planerar du att lugna mig med sex, ängel?” ”Ja”, erkände jag utan att skämmas. ”Mycket. Den taktiken verkar ju faktiskt fungera bra för dig.” Hans mun kröktes i ett leende, men blicken var så skärpt att jag andades fortare. Mörkret i hans ögon påminde mig – som om jag skulle kunna glömma – att Gideon var en man som varken kunde tyglas eller tämjas. ”Å, Eva”, spann han, utsträckt i sätet, lika rovdjurslikt och sorglöst som en välmående panter som precis fångat en mus i sin lya. Jag kände en härlig rysning ila genom min kropp. När det handlade om Gideon var jag mer än villig att låta mig slukas. The best HTML related articles are available on our blog. Browse them to get interesting content.
Browse Sylvias International Editions:

View Titles Sorted by Country · View Titles Sorted by Language